Shtiler Shtiler
la canzone del ghetto di Vilnius
(musica di Alex
Wolkoviski, parole di Shmerke Kaczerginski)
https://www.youtube.com/watch?v=UChw_mQEijw
(testo yiddish translitterato) Shtiler shtiler, lomir shvaygn Kvorim vaksn do. S'hobn zey farflantst
di sonim: Grinen zey tsum blo. S'firn vegn tsu ponar tsu, S'firt keyn veg tsurik. Iz der tate vu farshvundn Un mit im dos glik. Shtiler, kind mayns, veyn nit oytser, S'helft nit keyn geveyn Undzer umglik veln sonim Say vi nit farshteyn. S'hobn breges oykh di yamen. S'hobn tfises oykhet tsamen, Nor tsu undzer payn Keyn bisl shayn Keyn bisl shayn Friling afn land gekumen Un undz harbst gebrakht Iz der tog haynt ful mit blumen Undz zet nor di nakht Goldikt shoyn der harbst af shtamen Blit in undz der tsar; Blaybt faryosemt vu a mame: S'kind geyt af ponar. Vi di vilye a geshmidte T'oykh geyokht in payn Tsien kries ayz
durkh lite Itst in yam arayn S'vert der khoyshekh vu tserunen Fun der fintster laykhtn zunen Rayter kum geshvind, Dikh ruft dayn kind. Shtiler shtiler s'kveln kvaln Undz in harts arum. Biz der toyer vet nit faln Zayn mir muzn shtum. Frey nit kind zikh, s'iz dayn shmeykhl Itst far undz farat Zen dem friling zol der soyne Vi in harbst a blat. Zol der kval zikh ruik flisn Shtiler zay un hof Mit der frayheyt kumt der tate Shlof zhe kind mayn, shlof. Vi di vilye a bafrayte Vi di beymer grin banayte Laykht bald frayheyts
likht Af dayn gezikht clicca qui per tornare
alla Rivista |
(trad. it. di Giacomo
Magrini) Zitto, zitto, stiamo quieti tanti i morti. Il nemici li han piantati: verdi sono e sbocciano. Le strade vanno a Ponar nessuna ritorna. È sparito pure il babbo e con lui fortuna. Zitto, bimbo mio, tesoro ché non serve piangere la sfortuna nostra i duri mai la capiranno. I mari hanno un confine, e lo ha la prigione, non la nostra pena infinita infinita. Primavera è venuta ci ha portato autunno è di fiori pieno il giorno per noi è la notte brilla l’oro delle foglie in noi la ferita; una mamma è fatta orfana: suo figlio a Ponar. Ora il Vilye è in catene aggiogato nel dolore ghiaccio in blocchi va per la Lituania al mare andranno via le tenebre ecco dal buio i soli cavaliere, svelto, ti chiama il bimbo. Zitto, zitto, le fonti sono in noi, nei cuori. Finché le porte ci sono non esca suono. Non gioire bimbo non è permesso il sorriso al nemico primavera autunno sia cupo. Sgorghi la fonte e vada, zitto tu e spera viene babbo con libertà dormi bimbo, dormi. Liberato che sia il Vilye, ed il verde ritornato, libertà presto ti splende sul caro viso. |