Shtiler Shtiler

 

la canzone del ghetto di Vilnius

 

(musica di  Alex Wolkoviski, parole di Shmerke Kaczerginski)

 

https://www.youtube.com/watch?v=UChw_mQEijw

 

(testo yiddish translitterato)

 

Shtiler shtiler, lomir shvaygn

Kvorim vaksn do.

S'hobn zey farflantst di sonim:

Grinen zey tsum blo.

S'firn vegn tsu ponar tsu,

S'firt keyn veg tsurik.

Iz der tate vu farshvundn

Un mit im dos glik.

Shtiler, kind mayns, veyn nit oytser,

S'helft nit keyn geveyn

Undzer umglik veln sonim

Say vi nit farshteyn.

S'hobn breges oykh di yamen.

S'hobn tfises oykhet tsamen,

Nor tsu undzer payn

Keyn bisl shayn

Keyn bisl shayn

 

Friling afn land gekumen

Un undz harbst gebrakht

Iz der tog haynt ful mit blumen

Undz zet nor di nakht

Goldikt shoyn der harbst af shtamen

Blit in undz der tsar;

Blaybt faryosemt vu a mame:

S'kind geyt af ponar.

Vi di vilye a geshmidte

T'oykh geyokht in payn

Tsien kries ayz durkh lite

Itst in yam arayn

S'vert der khoyshekh vu tserunen

Fun der fintster laykhtn zunen

Rayter kum geshvind,

Dikh ruft dayn kind.

 

Shtiler shtiler s'kveln kvaln

Undz in harts arum.

Biz der toyer vet nit faln

Zayn mir muzn shtum.

Frey nit kind zikh, s'iz dayn shmeykhl

Itst far undz farat

Zen dem friling zol der soyne

Vi in harbst a blat.

Zol der kval zikh ruik flisn

Shtiler zay un hof

Mit der frayheyt kumt der tate

Shlof zhe kind mayn, shlof.

Vi di vilye a bafrayte

Vi di beymer grin banayte

Laykht bald frayheyts likht

Af dayn gezikht

 

clicca qui per tornare alla Rivista

 

(trad. it. di Giacomo Magrini)

 

Zitto, zitto, stiamo quieti

tanti i morti.

Il nemici li han piantati:

verdi sono e sbocciano.

Le strade vanno a Ponar

nessuna ritorna.

È sparito pure il babbo

e con lui fortuna.

Zitto, bimbo mio, tesoro

ché non serve piangere

la sfortuna nostra i duri

mai la capiranno.

I mari hanno un confine,

e lo ha la prigione,

non la nostra pena

infinita

infinita.

 

Primavera è venuta

ci ha portato autunno

è di fiori pieno il giorno

per noi è la notte

brilla l’oro delle foglie

in noi la ferita;

una mamma è fatta orfana:

suo figlio a Ponar.

Ora il Vilye è in catene

aggiogato nel dolore

ghiaccio in blocchi va

per la Lituania al mare

andranno via le tenebre

ecco dal buio i soli

cavaliere, svelto,

ti chiama il bimbo.

 

Zitto, zitto, le fonti

sono in noi, nei cuori.

Finché le porte ci sono

non esca suono.

Non gioire bimbo non è

permesso il sorriso

al nemico primavera

autunno sia cupo.

Sgorghi la fonte e vada,

zitto tu e spera

viene babbo con libertà

dormi bimbo, dormi.

Liberato che sia il Vilye,

ed il verde ritornato,

libertà presto ti splende

sul caro viso.